tisdag, juli 12, 2005

Un dia con Juanes



Jag fick världens finaste present av min bror.
Jag fick en heldag på Skansen med honom.
Det finaste var ju att jag fick tillbringa en massa kvalitetstid en solig dag med min bror, som jag inte sett på sketalänge. Bonusen var en massa djur, som chillade i solen och mådde gott i sina små inhängnader.
Johannes spelade rollen som Mamma Björn när vi spanade på henne och hennes tre ungar:
-Jaha, barn vad vill ni göra nu? Bada? Nähä, det har ni redan gjort. Eh... klättra på klipporna? Nej, just det det gjorde ni nyss. Jahapp... Nej, då vet jag inte...

Och tamejtusan vi fick klappa en orm! Samt en fågelspindel men den kändes så bräcklig så det var nästan synd om den. Ormen kändes torr och len. Som en människohud minus håret. Så tänkte jag på att den äter råttor och då tyckte jag om den ännu mer.

Vi tillbringade hela sex timmar på Skansen. Det är kul att Johannes ofta är lika intresserad av trivia som jag är. Och så kan han mycket om mycket så man kan fråga om man undrar över något om spindelns anatomi till exempel.
-Tänk vad mycket vi har fått lära oss idag, sa jag till Johannes (på allvar!) när vi gick därifrån. Jag lärde mig t ex att Skansen är tänkt att vara ett Sverige i miniatyr samt att babianer gärna kissar med halvbånge.

Sen så bjussade brollan på middag på Herman’s på Fjällgatan med stans finaste utsikt och vegetarisk buffé. Vi åt tills vi drabbades av paltkoma, lite för att det var så gott och lite för att reta måsjävlarna ("luftens råttor" som vår far kallar dem).
Paltkoman vilades ut i restaurangens hängmattor. Efter det tände vi lite rökelse och batikfärgade några tröjor.



Jag saknar nog brollan extra mycket när vi får träffas, för då blir det ju så påtagligt vad som missas när man sällan ses.